Ibland måste man våga ta klivet ut i det okända.

Ibland måste man våga lita på magkänslan och ta steget ut i det okända. Samtidigt är det klart att man funderar. Gör jag rätt? Är det här verkligen vad jag vill göra?
Kroppen skriker att det är rätt, det är nästan så att jag skulle vilja säga att känslan säger mig att beslutet jag tagit snarare är ett måste än ett val. Det känns mer rätt än vad som borde vara möjligt.
Det kommer komma dagar då jag ifrågasätter och kanske till och med ångrar mitt val men till syvende och sist tror jag det är det här jag behöver för att växa som människa. En förändring, inte större än någon annan som skett de senaste åren, men ack så viktig. Och en dag tror jag att jag har den att tacka för mycket.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

They say that time heals everything.

Den här bloggen handlar om att lära sig leva, aldrig ge upp och att hitta de små ljuspunkterna som gör livet värt att leva. Den handlar också om livet som misshandlad och hur man lär sig leva med en barndom som man helst vill glömma.

RSS 2.0