Precis som alla andra.

Det är inte alltför ovanligt med kommentarer som "du är ju alltid så glad", "det syns ju inte på dig", "det skulle man aldrig kunna tro" och "det märks ju inte alls". Oftast i samband med att jag informerar någon om mitt förflutna.
 
För några veckor sedan var det en arbetskamrat, för några dagar sedan en läkare på vårdcentralen och idag en sjuksköterska på blodgivningen. Vid kontrollen ställdes frågor om både det ena och det andra, om mediciner och läkarbesök. Precis som vanligt blir ju tvungen att dra upp en del av det förflutna. Inget konstigt med det. Oftast brukar de bara nicka och ge mig ett litet leende. 
Idag frågade hon vänligt om jag kunde tänka mig att berätta något mer om vad jag hade varit utsatt för.
"Min mamma misshandlade mig" svarade jag.
"Med slag?"
"Både med slag och med ord skulle man kunna säga antar jag"
"Okej. Men du tog dig därifrån?"
När hon ställde den sista frågan blev jag plötsligt medveten om hur stolt jag är över att kunna svara jakande på frågan. 
"Jodå, till sist gjorde jag det" svarade jag och log.
Hon bad mig blunda ifall jag inte ville se när hon stack mig i armen och sa sedan:
"Du ska veta att det inte syns alls, det där du har varit med om. Du ser ju så glad ut"
"Tack" svarade jag, osäker på vad man borde svara.
 
Varje gång jag får överraskade kommentarer hoppas jag att personen i fråga lämnar situationen en erfarenhet rikare. Jag hoppas att ögon öppnas och att de lämnar rummet medvetna om att det slagna barnet kan vara glad, ledsen, arg, osäker, skötsam, ansvarsfull, blyg, utåtagerande eller lugn. Synlig eller osynlig. Helt enkelt vem som helst. 
 


Kommentarer
Patrik

Jag förstår och fattar inte vad du upplevt,men stöttar och eftersom jag sett mina barn lida i utanförskapet som bara förlamar.Vi har fått en fullständigt underbar dotter som 15 år gammal hamnar mellan allt.Mellan två bröder som har diagnoser och mellan två tjejgäng i klassen,där hon inte vill välja sida och vi försöker som föräldrar stötta ,men .... hon är ledsen.Skriver av mig lite när jag ser henne och hon mår inte så bra.Patrik

2012-08-19 @ 01:33:17
Patrik

Tänker på dej.Vi har också dotter som lider

2012-08-19 @ 01:36:07


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

They say that time heals everything.

Den här bloggen handlar om att lära sig leva, aldrig ge upp och att hitta de små ljuspunkterna som gör livet värt att leva. Den handlar också om livet som misshandlad och hur man lär sig leva med en barndom som man helst vill glömma.

RSS 2.0