Från en förfluten tid.

 
 
" Malin, ska vi leka en lek? "

Att hela tiden vara på sin vakt.
( Höra hur stegen närmar sig )
Att andas utan att det hörs.
( Höra hur hjärtat dunkar i bröstet )
Att fly för sitt liv.
( Att springa och springa tills benen inte bär )
Att leva med tron att man har en chans
( Att drömma sig bort och leva i sin fantasi )

Du skjuter mig i huvudet, bränner mig på bål
hugger med en sax i min döda kropp, lämnar stora hål
Du kastar mig genom glas, betong och sten
hur mycket jag än önskar så finns inte den goda fen

Dina ord punkterar mina lungor,
dina slag piskar mitt hjärta.
Du river djupa sår i min själ,
tänder eld på min döda kropp. 


Du håller mig under ytan tills kroppen blir blå
du förföljer mig överallt, slutar aldrig slå
Springer och springer för att du inte ska komma ifatt
leken pågår dygnet runt, varje sekund, dag som natt

Rädslan.
Paniken.
Smärtan.

Blundar och räknar baklänges från fem
" Snälla gud, ta mig hem "
 
Skriven den 30:e januari 2008.
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

They say that time heals everything.

Den här bloggen handlar om att lära sig leva, aldrig ge upp och att hitta de små ljuspunkterna som gör livet värt att leva. Den handlar också om livet som misshandlad och hur man lär sig leva med en barndom som man helst vill glömma.

RSS 2.0