Ibland har man bra dagar. Ibland har man lite sämre. Och då och då slår man i botten.

Mardrömmarna har kommit och gått under åren. Jag skriker, blir skjuten, kvävd, hängd, våldtagen, pepprad med skällsord och slagen till döds. Mamma skratt ekar mellan väggarna, förföljer och plågar. Välbekant bakgrundsmusik. Jag blir blå, röd, lila, gul och grön. En mänsklig regnbåge. Precis som förr. Studsar mellan väggar och golv, låtsas att jag faktiskt kan flyga. Tänker att ingenting är omöjligt.