Mardrömmar.

Ibland har man bra dagar. Ibland har man lite sämre. Och då och då slår man i botten.
Mardrömmarna har kommit och gått under åren. Jag skriker, blir skjuten, kvävd, hängd, våldtagen, pepprad med skällsord och slagen till döds. Mamma skratt ekar mellan väggarna, förföljer och plågar. Välbekant bakgrundsmusik. Jag blir blå, röd, lila, gul och grön. En mänsklig regnbåge. Precis som förr. Studsar mellan väggar och golv, låtsas att jag faktiskt kan flyga. Tänker att ingenting är omöjligt. 
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

They say that time heals everything.

Den här bloggen handlar om att lära sig leva, aldrig ge upp och att hitta de små ljuspunkterna som gör livet värt att leva. Den handlar också om livet som misshandlad och hur man lär sig leva med en barndom som man helst vill glömma.

RSS 2.0