Jag minns det som igår.

För två år sedan stod jag i ett hotellrum och blickade ut över bekanta gator. Jag spenderade natten sittandes i ett fönster och såg hur snöflinga efter snöflinga föll från den mörka natten. Jag lät gamla minnen komma och gå, bad, skrattade, grät, räknade timmar och minuter, vaggade mig själv till sömns. Såg hur de vackra vita flingorna hittade sin alldeles speciella plats i det vita täcket. Jag lät blicken vandra längs gatan, lät den svepa över färgglada husfasader och kullerstensgator. Mindes en svunnen tid.
 
Det var dagen innan tingsrättsförhanlingarna skulle ta sin början.
Jag minns det fortfarande som igår. 
 
 

They say that time heals everything.

Den här bloggen handlar om att lära sig leva, aldrig ge upp och att hitta de små ljuspunkterna som gör livet värt att leva. Den handlar också om livet som misshandlad och hur man lär sig leva med en barndom som man helst vill glömma.

RSS 2.0