Idag är ingen vanlig dag!
Nej, för idag är det nämligen pappas födelsedag.
Jag har ätit chokladbollar, kladdkaka, äppelpaj, mockarutor, kanelbullar, saft och kaffe tillsammans med ett gäng härliga människor. Dock för att fira en annan födelsedag och förmodligen utan att någon av dem var medveten om att detta även är dagen då mig pappa fyller 59 år.
Känslorna är dubbla, drar mig åt olika håll och jag vill, samtidigt som jag inte vill, att han ska vara en del av mitt liv. Jag vill kunna prata om en pappa, ha en kontakt med detta namn i min telefonbok och slippa ta omvägar för att inte få en klump i halsen när affärerna börjar skylta om fars dag. Det gör ont i hjärtat varje gång jag blir påmind om att han inte finns i mitt liv, trots att det han och jag har tillsammans är allt annat än gott. Mardrömmar och flashbacks vittnar om saker jag inte vill kännas vid, saker som får mig att tvivla på vad som tidigare har varit självklart. Det som gör att jag inte riktigt klarar av att släppa taget om honom handlar om en enda sak:
Han är min pappa.
Grattis på födelsedagen pappa!
Kommentarer
A
Att du efter allt som har hänt dig fortfarande är beredd att gratulera en person som är orsaken till många av dina känslor visar ju inte på annat än att du är många gånger större än de flesta av oss någonsin skulle hoppas på att bli själva och oberäkneligt bättre än dina föräldrar. Jag hoppas att du inser detta och försöker hämta styrka ifrån det och ur alla dina fantastiska vänner du lyckats samlat runt om dig. Skickar med några extra styrkekramar för säkerhetskull :)
Trackback
