Jag kan tänka mig att det är såhär det känns när någon berättar att något som varit en självklarhet i ditt liv egentligen har varit en lögn. Med en axelryckning. Som om det vore det mest självklara i världen. Med en min som säger att det är något jag borde ha vetat om sedan barnsben.
Jag kan inte hjälpa att jag går sönder en smula. Hur många lögner har mamma fyllt mitt liv med? Det är inte konstigt att jag börjar ifrågasätta hela mitt liv och vem jag är.