Det är tur att min lärare inte bestämmer vem jag kommer bli.

Om jag ska gå efter min lärares ord borde jag ha en dissociativ identitetsstörning och komma att begå sexuella övergrepp och utöva fysiskt och psykiskt våld mot mina barn.
När han gav mig det svaret visste han dock ingenting om min bakgrund utan svarade enbart på en fråga som rörde hans föreläsning på området kris och trauma.
Varför frågade jag?
Jo, menade han, det är ju för att barn som blivit utsatta för sexuella övergrepp och våld gör detta till något normalt och rätt.
När jag frågade honom om våldet och övergreppen inte blir något som barnet gör "normalt" för att klara av att överleva, som ett led i en försvarsprocess för att skydda sig själv mot våldet och övergreppen, svarade han något i stil med att statistiken löd att de som själva blivit utsatta för misshandel under barndomen ofta blir förövare själva.
Vad säger man?. .



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

They say that time heals everything.

Den här bloggen handlar om att lära sig leva, aldrig ge upp och att hitta de små ljuspunkterna som gör livet värt att leva. Den handlar också om livet som misshandlad och hur man lär sig leva med en barndom som man helst vill glömma.

RSS 2.0