"Pappa, kom hem för vi längtar efter dig
Kom innan sommar'n är slut, lilla Pappa
Åskan har gått, och om kvällen blir det mörkt
Stjärnorna syns nu på himlen igen

Allt jag vill ha är ett halsband av korall
Ingenting annat det kostar för mycket
På våran tomt är det nu så mycket bär
Och fullt med ungar har fåglarna här

Sjön är så varm och vi badar varje dag
och jag hoppar i utan att bli rädd
för nu simmar jag så bra

Vi har så fint, nu i vårat lilla skjul
Och en liten gran har vi också sett
En som vi kan ha till jul

Detta har jag
Skrivit nästan bara själv
Och jag skall börja i skolan till hösten
Pappa, kom hem, jag vet något som du får
Nu slutar brevet från din "

Jag saknar dig pappa.
Jag vill ha dig här då och då, visa dig livet jag lever idag.
Varför kan vi inte vara far och dotter? Varför kan du inte sitta här brevid mig och prata om framtiden?
Bara för att mamma är mitt monster betyder det inte att du är samma sak.
Jag är inte rädd för dig.
Kan du inte komma hit och vara en pappa för mig, vara den pappan jag längtat efter hela livet?
Saknar du mig som jag saknar dig? Vill du inte ha mig nära ibland?
Varför pappa, varför har det blivit såhär?
Du satt i rätten med blicken i bordet, med darrande ben och nervösa händer. Menade du verkligen allt du sa om mig? Ljög du för mammas skull? Är du lika rädd för henne som jag är?
Hur vet jag att du inte berättar för mamma om jag en dag skulle kontakta dig? Hur vet jag att du inte ger henne den informationen hon behöver för att hitta mig?
Jag önskar att jag visste att jag kunde lita på dig.
Kan du inte visa att jag kan det pappa?