Mamma, eller ska jag kalla dig vid ditt riktiga namn? Kommer du ihåg den där julen då du inte fick ett enda paket med texten "Till mamma"? Kommer du ihåg varför?
Minns du att det var för att du slog mig alldeles blå några dagar innan jul? För att du sa att jag inte var värd någonting, att jag var den förjävligaste människan på jorden och att du skulle se till att jag aldrig skulle kunna uppnå det jag ville. Du sa att du skulle ta ifrån mig allt som betydde något och allt som gav mig glädje. Varför mamma, varför? Jag förstår inte.
Sedan jag rymde har jag upptäckt så mycket om ditt förflutna som jag aldrig haft en aning om. Jag har fått reda på din sjukdom, ditt bagage av domar och omhändertaganden och hur många människor du har gjort illa. Informationen lämnar mig mållös, det är som att försöka svälja en tegelsten. Med andra ord otroligt svårt.
Jag förstår inte hur du har kunnat dölja detta för din egen familj, hur du har kunnat velat göra detta. Trodde du inte att det skulle komma fram en dag? Trodde du verkligen att du skulle kunna gömma dig för det förflutna hela livet?
Har du någon aning om hur jobbigt det är att möta människorna du har gjort så illa mamma? Vet du hur svårt det är att hitta de rätta orden? På något sätt är det svårare att förstå att du har gjort så många utomstående och främmande människor illa än vad det är att du har gjort illa mig.
Och vad finns det mer därute som jag inte vet? Vad kommer jag få veta härnäst? Vill jag veta? Vill jag veta vem du är? Vill jag känna att jag vuxit upp med en främling? Jag har ingen aning om vem du är mamma, jag trodde jag visste och att jag kände dig ganska bra vid det här laget. Men jag har faktiskt ingen aning om vad som rör sig i ditt huvud, ingen aning om hur du ser på världen eller vad du vill.
Förmodligen är jag bara en i mängden för dig, en i mängden av alla du har gjort illa och inte bryr dig om. Men du ska veta att jag tänker på dig varje dag, att jag önskar att jag kunde hjälpa dig och göra dig frisk.
Vet du hur många tusentals nätter jag låg och väntade på att du skulle hålla om mig och säga godnatt? Eller hur många dagar jag drömde om att du skulle vara snäll när jag kom hem?
Vet du att jag såsmåningom slutade hoppas och vänta? Vet du att det jag önskade mig mest av allt var en ny mamma?
Pappa, vet du egentligen vem du lever med?