"I'm having nightmares from sleeping with the enemy"




Att man som barn ska svara på vad förövaren hade för avsikt med handlingen förstår jag inte. Jag förstår inte varför jag ska svara på frågan om handlingar för mamma hade en sexuell innebörd. Hur ska jag kunna veta det? Hur ska jag kunna svara på vad som rörde sig i hennes huvud? Det är ju omöjligt.
Jag kan inte berätta mer än hur hennes vaksamma hennes ögon var, hur spänningen i luften kändes, hur jag drömmer mardrömmar om det hon gjorde och hur förnedrande det kändes för mig. Men det räcker inte, de kan inte ställa henne till svars för handlingarna på grund av att jag inte kan berätta för polisen vad mamma tänkte när hon gjorde det hon gjorde. 
Har de någonsin stött på någon som kan svara på den frågan? Hur ska jag kunna svara på den när jag samtidigt som jag vill att mamma ska stå till svars för det hon har gjort försvarar henne?
Hur stor är sannolikheten för att handlingen har sexuell innebörd när föräldrarna hjälps åt att hålla fast och klä av sin tonårsdotter? Hur stor är sannolikheten att handlingen har sexuell innebörd när en mamma tvingar sin trettonåriga dotter att stå naken på köksgolvet för att granska hennes kropp?
Tydligen så hjälper inte sannolikheten ett skvatt när man inte vet vad som händer i förövarens huvud. 

 
 





Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

They say that time heals everything.

Den här bloggen handlar om att lära sig leva, aldrig ge upp och att hitta de små ljuspunkterna som gör livet värt att leva. Den handlar också om livet som misshandlad och hur man lär sig leva med en barndom som man helst vill glömma.

RSS 2.0