Rubrikens namn är dagens lärdom.
När jag kommer till en ny psykolog, läkare eller kurator första gången brukar alltid frågan om lättskrämdhet och ökad vaksamhet komma upp. Jag har funderat en del på om jag är lättskrämd eller om jag bara blir rädd när andra blir det. Det är så svårt att veta när lättskrämdheten är en konsekvens av det jag varit med om eller inte.
Idag när jag kom hem från skolan skulle jag ta en dusch och för att vattnet till kranen och till duschen går samma väg måste jag vrida på en sak på röret för att det ska komma vatten i duschen. Så jag ordnade det och duschade, men inte tänkte jag på att vrida tillbaka så att vattnet kom till kranen igen.
För en stund sedan skulle jag då tvätta händerna och vad händer?
Jo, vattnet går på i duschen i stället för kranen och ljudet som uppkommer när vattnet slår mot badkaret får mig att skrika. Jag springer ut ur badrummet, med vattnet på, och skriker, letar gömställen och tänker " Skynda dig, du måste hinna gömma dig innan det är försent"
När jag kommer på mig själv sitter jag med armarna om mig själv, ihopkrupen till en liten boll på golvet och kämpar mot tårarna. I det läget visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta, men när jag väl insåg att mamma inte skulle komma och att det inte fanns någon i lägenheten som skulle göra mig illa gick jag och stängde av vattnet. Fortfarande lite skakis, men samtidigt glad över att det var på låtsas!