Imorgon är det dags för första träffen med psykologerna och övriga gruppen. Det känns både spännande och skrämmande på en och samma gång. Vilka är dem? Hur gamla är dem? Vad har de varit med om? Kommer jag möta någon som har en historia som liknar min? Jag vill inte hoppas för mycket samtidigt som jag inte kan låta bli att gå händelserna i förväg och tänka "Tänk om. . .".
Sist jag var där, på första träffen med enbart psykologerna, blev jag omedd att tänka ut vad jag ville berätta om mig själv den första gången. Kort men innehållsrikt och gärna specificerat med vilken sorts våld jag blivit utsatt för var instruktionen jag fick.
Så vart börjar man?
Ska jag låta dem gissa det mesta själva och säga " Jag heter X, är 21 år gammal och har tills jag fyllde 19 år blivit utsatt för olika typer av våld av först och främst mamma" ?
Eller ska jag släppa atombomben och berätta allt på en gång?
Jag tror inte jag kommer kunna bestämma mig idag och förhoppningsvis är jag inte först ut imorgon utan kan avvakta och se hur mycket andra berättar om sig själva.