Tro det eller ej men jag längtar hem. Varför? Jo, jag tror att det har att göra med att det är maj månad, snart sommarlovsdags och att man hör folk prata om att de ska åka hem över sommaren. Och jag vill kunna säga att jag också ska hem, att jag ska äta mammas mat och umgås med mina syskon i sommarstugan. Men samtidigt så är det egentligen inte så att det är min biologiska mamma jag pratar om när jag vill hem, utan det hade fått vara vilken mamma eller familj som helst. Det är just den där känslan av samhörighet som jag saknar, att ha en plats där man bara kan vara sig själv och få vara liten för en stund.
Samtidigt som jag kan förstå och acceptera min "hemlängtan" och känna lättnad över att det inte är våldet och hur verkligheten såg ut hemma jag saknar, utan just den där känslan av att ha en familj så gör det så otroligt ont i mig. För jag vet att den familjen jag lämnade är den enda familjen jag har, iallafall rent biologiskt. Och det är något speciellt med de där familjebanden oavsett vad som hänt i det förflutna och hur illa de ha gjort mig.