Imorse gick jag in på expressens hemsida och möttes av rubriken " Kvinna åtalad för misshandel av man och barn ". Jag känner att jag har mött så mycket misstro, först och främst hos socialtjänsten för att det är just min mamma som har misshandlat mig. Samtidigt har det nog berott mer på hennes sätt att vara än just könet. Men ska det räcka med att vara vältalig, manipulerande och ge första intrycket av att vara " Vilken fantastisk kvinna!" för att komma undan? Ska det göra det okej att blunda och låtsas som ingenting?
Angående könet på förövaren så skulle jag säga att det finns mycket okunskap om våldet som vissa mammor utsätter sina barn för. De första månaderna på min utbildning har spätt på den bilden en aning. Föreläsarna pratar om männen som slår, om att det är männen som tar till våld mot barnen och kvinnorna som tar ett steg tillbaka och blir tysta. De pratar inte ens om möjligheten att det kan vara tvärtom. . och jag frågar mig varför? En föreläsare som vi hade i veckan pratade om att vi blundar för pappornas våld mot barnen. Självklart är det en viktig fråga, men skulle man inte kunna säga att vi blundar för allt våld som sker i familjen?