Dagens dikt.

För ett år sedan målade dina händer min kropp varje dag,
jag såg ut som regnbågen på morgonen efter alla dina slag
Det var nära att mitt liv slutade den där kvällen,
du kunde ha tagit mitt liv med den där sista smällen

Du skrattade åt mig när du dunkade mitt huvud
i väggen tills mina ben inte bar
Du puttade mig ner till golvet och sa
"Malin, nu är mamma klar"

Skriven 22:e maj 2010


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

They say that time heals everything.

Den här bloggen handlar om att lära sig leva, aldrig ge upp och att hitta de små ljuspunkterna som gör livet värt att leva. Den handlar också om livet som misshandlad och hur man lär sig leva med en barndom som man helst vill glömma.

RSS 2.0