Punkt slut.
Nu är det slut på att låta allt vara som det är och låtsas som att det är bra. Det är nog första gången som jag är riktigt arg. Och det på min mamma dessutom. Eller ja; åtminstone på samhället som VÄGRAR se.
Vad är det ni inte ser? Hur kan ni inte se? Kom inte och säg att ni aldrig sett den manipulerande, smala, tunna, åtgångna, ihjäljobbandes, nästan maniska människan med påsar under ögonen, ihopsjunkna kinder och med kläder så stora att de släpar i marken. Kom inte och säg att ni inte har hört. För vi har pratat, vi har pratat om hur hon är så mycket att vi nästan har gått åt på kuppen.
Hur många människor ska ni låta henne förstöra? Räcker det inte med att hon har förstört sin familj? Räcker det inte med att hon har tagit min pappa, mina syskon, mina morföräldrar och resten av min släkt ifrån mig? Var det inte nog med att hon stal min barndom?
När jag säger att ni aldrig mer kommer tro på mig efter att ni har pratat med min mamma så skrattar ni till svar. Ja, ni säger till och med att jag ska skärpa mig och att jag borde veta att ni ska se till barnens bästa. Vem är det som aldrig tror på ett ord jag säger efter att mamma har pratat hål i huvudet på vuxenvärlden? Jo - SAMHÄLLET. Bara för att hon har makt, för att hon är bra på att prata, för att hon har visioner och tankar, för att hon låter så perfekt och målar upp världen i pastellfärger så behöver inte det betyda att jag ljuger. Ni kunde ha lyft på min tröja, kommit hem till oss på kvällen, gjort en utredning på mamma. . vad som helst!
Då hade fantasierna om hur perfekt vår vardag är fallit i tusen bitar.
Att läsa om hur illa mamma behandlar andra på nätet är jobbigt, först och främst av två anledningar. Dels för att jag tänker på de stackarna som hon behandlar illa och förstör livet och drömmarna för. Dels för hennes egen skull.
Det är ett mysterium för mig att det aldrig går upp för henne, inte ens efter gång nummer 300, att hennes planer och visioner alltid går åt skogen. Att hon aldrig kan hålla det hon lovar person efter person. Jag förstår inte och jag vet inte vad jag ska göra för att hjälpa både henne och de hon skadar genom sitt handlande.
Vad är det ni inte ser? Hur kan ni inte se? Kom inte och säg att ni aldrig sett den manipulerande, smala, tunna, åtgångna, ihjäljobbandes, nästan maniska människan med påsar under ögonen, ihopsjunkna kinder och med kläder så stora att de släpar i marken. Kom inte och säg att ni inte har hört. För vi har pratat, vi har pratat om hur hon är så mycket att vi nästan har gått åt på kuppen.
Hur många människor ska ni låta henne förstöra? Räcker det inte med att hon har förstört sin familj? Räcker det inte med att hon har tagit min pappa, mina syskon, mina morföräldrar och resten av min släkt ifrån mig? Var det inte nog med att hon stal min barndom?
När jag säger att ni aldrig mer kommer tro på mig efter att ni har pratat med min mamma så skrattar ni till svar. Ja, ni säger till och med att jag ska skärpa mig och att jag borde veta att ni ska se till barnens bästa. Vem är det som aldrig tror på ett ord jag säger efter att mamma har pratat hål i huvudet på vuxenvärlden? Jo - SAMHÄLLET. Bara för att hon har makt, för att hon är bra på att prata, för att hon har visioner och tankar, för att hon låter så perfekt och målar upp världen i pastellfärger så behöver inte det betyda att jag ljuger. Ni kunde ha lyft på min tröja, kommit hem till oss på kvällen, gjort en utredning på mamma. . vad som helst!
Då hade fantasierna om hur perfekt vår vardag är fallit i tusen bitar.
Att läsa om hur illa mamma behandlar andra på nätet är jobbigt, först och främst av två anledningar. Dels för att jag tänker på de stackarna som hon behandlar illa och förstör livet och drömmarna för. Dels för hennes egen skull.
Det är ett mysterium för mig att det aldrig går upp för henne, inte ens efter gång nummer 300, att hennes planer och visioner alltid går åt skogen. Att hon aldrig kan hålla det hon lovar person efter person. Jag förstår inte och jag vet inte vad jag ska göra för att hjälpa både henne och de hon skadar genom sitt handlande.
Kommentarer
Trackback
