Trots att jag är liten till storleken och att folk påpekar det nästan varje dag så slutar jag aldrig ställa mig framför spegeln och titta hur stor jag är från olika vinklar eller vad siffrorna på vågen stannar på. Jag äter mer än de flesta av mina vänner, trots att jag är klart mycket mindre än dem och det gör att jag funderar på varför jag inte blir mätt lika fort som dem. " Är det för att jag är som mamma? " är en fråga som brukar dyka upp i sådana sammanhang. För mamma berättade för mig att hon inte kunde känna sig mätt. Och jag gör ju inte det jag heller.
För ett år sedan kunde jag inte se konsekvenserna av att ha vuxit upp som jag gjort, nu radar dem upp sig framför mig till synes omöjliga att mästra.