Eller? Är det verkligen så?
Ibland så känns det inte som att jag är ett dugg stark. Ensam däremot, det känner jag mig titt som tätt. Även fast jag egentligen inte är det. Verkligen inte, det är snarare tvärtom. Jag och mina vänner umgås dygnets alla timmar, vilket är riktigt uppskattat. Utan dem vore jag ingenting.
Min psykolog och jag har pratat om att jag känner mig ensam och aldrig "hemma". Hon menar att det kan bero på att jag är "rotlös", dvs. att jag inte har någon naturlig plats där jag hör hemma med föräldrar, syskon osv. Samtidigt så är det ju inte så att jag alltid har varit utan familj eller att jag egentligen vill hem till dem. Klart jag vill hem till en familj, men inte till den jag hade för två år sedan. Självklart saknar jag mina syskon då och då, men samtidigt så ångrar jag inte att jag drog. För om jag inte hade gjort det så vet jag inte om jag hade levt idag. Så när man väljer att leva "rotlös" för att man riskerar att dö om man stannar, då förstår jag inte varför det ger sådana negativa konsekvenser att inte ha någon plats där man är hemma.