Dagens dikt.
Jag minns precis hur de där slagen
mot min oförstående kropp kändes
Hur du öppnade dörren om natten
och den blommiga taklampan tändes
Orden som letade sig ur din mun
och brände stora hål i mitt hjärta
Att du skrattade åt mig när jag bad
dig sluta och grät av all smärta
Kroppen som bestämde sig för
att alltid resa sig när den föll
Som bestämde sig för att inte
gå sönder så länge hjärtat höll
mot min oförstående kropp kändes
Hur du öppnade dörren om natten
och den blommiga taklampan tändes
Orden som letade sig ur din mun
och brände stora hål i mitt hjärta
Att du skrattade åt mig när jag bad
dig sluta och grät av all smärta
Kroppen som bestämde sig för
att alltid resa sig när den föll
Som bestämde sig för att inte
gå sönder så länge hjärtat höll
Kommentarer
Trackback
