Dagens dikt.

Du drog upp mig ur vattnet när jag försvann under den mörka ytan och sjönk mot botten
I drömmarna var jag redan långt iväg, jag hoppade bland molnen och levde bland slotten
Du bytte ut mitt trasiga rosa paraply mot ett par vingar när jag hoppade från balkongen
Du är där om natten och skrämmer bort monstret och demonerna som håller mig fången

Du tar bort den tjocka snaran runt min hals och ger mig livet åter,
du håller mig tätt intill och torkar mina tårar när jag gråter
När jag sitter på golvet med alla dessa färgglada piller i mina händer,
talar du om för mig att jag aldrig får ge upp och att vinden vänder

Jag hoppas du finns där inatt när demonerna kommer igen,
att du alltid kommer finnas där och vara min allra bästa vän
Om du inte skulle hinna rädda mig kommer vi ses däruppe i det blå,
jag vill att du ska veta att du är den finaste vän man kan få



Skriven den 6:e mars 2009


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

They say that time heals everything.

Den här bloggen handlar om att lära sig leva, aldrig ge upp och att hitta de små ljuspunkterna som gör livet värt att leva. Den handlar också om livet som misshandlad och hur man lär sig leva med en barndom som man helst vill glömma.

RSS 2.0