Tingsrättsförhandlingarna mot mamma har stärkt mig mycket och just det att jag fick säga vad jag ville få sagt inför mamma har gett mig en skjuts framåt. Jag åkte från förhandlingarna med en känsla av att äntligen ha satt ned foten. Otroligt skönt. Såsmåningsom är det dags för hovrättsförhandligar och vad jag känner inför dem vet jag egentligen inte. Jag gör inte det här för att vinna eller för att hämnas. För mig var tingsrättsförhandlingen viktig på så sätt att jag fick tillfälle att prata inför mamma utan att hon hade en chans att straffa mig för det. Anledningen till att jag gjorde en polisanmälan var först och främst för att jag skulle kunna gå vidare. Jag tror inte att jag hade mått som jag hade gjort idag om jag inte tagit beslutet att anmäla. Oavsett dom så har jag iallafall fått sagt vad jag vill få sagt och det är jag stolt över.