" Det är inte mig det handlar om! "
" Jag läser om någon annan! "

Ungefär så låter mina tankar när jag läser vad läkaren och psykologen skriver i sina intyg och papper. Jag känner absolut ingenting när jag läser om vad diagnosen innebär och vad som kan ha lett fram till denna.

" Komplext PTSD", står det i boken jag fått, " beror på långvariga, allvarliga och upprepade trauman - som regel inom ramen för mellanmänskliga relationer "
Trauman?
Ordet får mig att tänka på bilolyckor, katastrofer och krig.
Vidare kan jag läsa att " Komplext PTSD omfattar en mer generaliserad utdragen psykisk traumatisering, t.ex. tortyr, systematisk misshandel eller långvariga sexuella övergrepp "
Fortfarande noll känslor. Inga tårar, inga minnesbilder som dyker upp, absolut ingenting.
Nollställd, det är vad jag är. Och tom.
Varför?
För att känslorna varit avstängda såpass länge säger psykologen.
Det får mig att fundera över vad som kommer hända när de inte är det längre.