Jag har alltid varit väldigt försiktig med alkohol. Många som vet om lite av min historia brukar tro att detta beror på att mina föräldrar har haft problem med alkolholen. Det är precis tvärtom. Jag har i princip aldrig sett de dricka. Anledningen till min inställning är nog att jag är rädd för att förlora kontrollen. Vad händer när jag dricker? Kommer det dyka upp mer minnen?
En annan sak jag är rädd för är att jag ska upptäcka att tankarna försvinner när jag dricker. Det känns som att det kan leda till att jag upptäcker en väg undan tankarna som jag inte borde upptäcka.
Det kan bli alldeles åt skogen helt enkelt.

En annan sak som jag har funderat på är hur ärlig jag ska vara inför andra. Givetvis vill jag inte ljuga. Kanske att jag förskönar sanningen en aning.
Att säga att jag inte har blivit behandlad bra kan räcka till en början. Sedan får jag ta det därifrån.