Dagens dikt.
Ligger på golvet
på det kalla, hårda golvet
Tankarna genom huvudet far
letar efter svar
"Vad var det som hände?
Varför lämnade hon mig bara här?
Vad har jag gjort för att förtjäna det här?"
Några tårar letar sig fram i ögonvrån och faller ned längs min kind
Tänker tyst att jag sluppit se allt hat om jag varit blind
Handlederna är svullna och blå
säger tyst " mamma, mamma varför kan du inte bara låta mig gå?"
Sluter försiktigt ögonen och tar ett djupt andetag
önskar att jag inte kände mig så fruktansvärt svag
"Hur ska jag lyckas dölja det ännu en gång?
Hur länge ska jag orka stå ut?"
Blundar och ser bilder av vad som hänt
Bilder som redan djupa märken inne i min själ bränt
Mamma kommer in utan att jag är beredd
jag hinner inte ens bli rädd
Känner hur hon drar tag i mig
och skriker " nu är du fast det lovar jag dig"
Tårarna börjar rinna och jag skriker " sluta, snälla!"
men hon bara fortsätter skälla
Armarna känns som bly
Men jag bryr mig inte om att fly
Jag sitter och tar emot alla ord och slag
För mammas ord är min lag
I över en timme hon håller på
Om och om igen jag ber henne gå
Hon lämnar mig liggandes på det kalla golvet
Öppnar ögonen igen och känner en fruktansvärd smärta
Det mamma har gjort har krossat mitt hjärta
Skriven 31:a juli 2007
på det kalla, hårda golvet
Tankarna genom huvudet far
letar efter svar
"Vad var det som hände?
Varför lämnade hon mig bara här?
Vad har jag gjort för att förtjäna det här?"
Några tårar letar sig fram i ögonvrån och faller ned längs min kind
Tänker tyst att jag sluppit se allt hat om jag varit blind
Handlederna är svullna och blå
säger tyst " mamma, mamma varför kan du inte bara låta mig gå?"
Sluter försiktigt ögonen och tar ett djupt andetag
önskar att jag inte kände mig så fruktansvärt svag
"Hur ska jag lyckas dölja det ännu en gång?
Hur länge ska jag orka stå ut?"
Blundar och ser bilder av vad som hänt
Bilder som redan djupa märken inne i min själ bränt
Mamma kommer in utan att jag är beredd
jag hinner inte ens bli rädd
Känner hur hon drar tag i mig
och skriker " nu är du fast det lovar jag dig"
Tårarna börjar rinna och jag skriker " sluta, snälla!"
men hon bara fortsätter skälla
Armarna känns som bly
Men jag bryr mig inte om att fly
Jag sitter och tar emot alla ord och slag
För mammas ord är min lag
I över en timme hon håller på
Om och om igen jag ber henne gå
Hon lämnar mig liggandes på det kalla golvet
Öppnar ögonen igen och känner en fruktansvärd smärta
Det mamma har gjort har krossat mitt hjärta
Skriven 31:a juli 2007
Kommentarer
Trackback
