Dagens dikt.

Kommer du ihåg att du sa att jag var värd varenda en,
den där morgonen jag räknade blåmärkena till tjugoen?
Kommer du ihåg den där natten när du bara slog och slog,
för att du sa att det var mitt fel att morfar dog?

Jag minns när du brände mina fingrar, ett efter ett
för att jag skulle lära mig att skilja på fel och rätt
Jag var tvungen att vara naken när jag hade gjort fel,
för det var en av alla regler i ditt påhittade spel

Kommer du ihåg att jag fick gömma varenda märke av dig,
för att om någon såg så skulle du straffa mig?
Vet du att jag bad till gud om dig varje kväll?
Jag sa att jag önskade mig en mamma som var snäll



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

They say that time heals everything.

Den här bloggen handlar om att lära sig leva, aldrig ge upp och att hitta de små ljuspunkterna som gör livet värt att leva. Den handlar också om livet som misshandlad och hur man lär sig leva med en barndom som man helst vill glömma.

RSS 2.0