Dagens dikt.

Mamma skriker och vrålar
Jag kryper och ålar
Hon tar tag i min högra arm
Slår mig mjuk och varm

Det var snällt, tänker jag
Men jag fryser inte så mycket idag
Att hon är arg, det kan jag förståss förstå
Jag skulle inte heller vilja få skulden för att måla barnen blå



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

They say that time heals everything.

Den här bloggen handlar om att lära sig leva, aldrig ge upp och att hitta de små ljuspunkterna som gör livet värt att leva. Den handlar också om livet som misshandlad och hur man lär sig leva med en barndom som man helst vill glömma.

RSS 2.0