Back to basics.

Idag är det dags för första skoldagen på 2,5 år. Jag undrar hur mycket tankar som kommer dyka upp i huvudet, i och med att sist jag gick i skolan så bodde jag hemma. Mycket har hänt under de åren som gått sedan jag tog mig därifrån, men minnesbilderna dyker upp med jämna mellanrum. Och just idag är nog en sådan dag skulle jag tippa. Just skolmiljön, som var den plats jag tillbringade mest tid i. Hur många gånger har jag inte cyklat dit redan vid sjutiden?  Det är ett otal gånger. Bara för att komma hemifrån. Jag brukade sitta utanför dörren och vänta tills rektorn kom och öppnade dörren.
Han frågade aldrig om något var fel konstigt nog.

Jag gissar att jag kommer få kämpa med lite tankar om att jag inte ska åka hem idag efter första skoldagen. Inte för att jag vill hem, tvärtom. Det är mest för att jag är så van vid att det ska vara så efter en skoldag.
Men jag ser fram emot att börja leva ett så normalt liv som möjligt igen och jag hoppas att skolan fortfarande ska vara en plats där jag trivs och har det bra!



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

They say that time heals everything.

Den här bloggen handlar om att lära sig leva, aldrig ge upp och att hitta de små ljuspunkterna som gör livet värt att leva. Den handlar också om livet som misshandlad och hur man lär sig leva med en barndom som man helst vill glömma.

RSS 2.0