Att inte gör någonting alls när någon misshandlar ens barn, är det lika illa som att slå?
Den frågan har poppat upp i mitt huvud ett antal gånger det senaste året. Det började väl egentligen på det skyddade boendet, med att de sa att det var minst lika illa att pappa inte hade gjort någonting för att stoppa mamma. Sedan sa polisen och psykologerna samma sak. Själv kommer jag nog aldrig kunna tycka att pappa har gjort fel, för jag ser honom som snäll. Han har egentligen inte gjort mig någonting, förutom att han inte stoppade mamma. Men samtidigt, stoppade någon annan henne?
Inte direkt. Och socialtjänsten visste mycket väl vad som hände hemma. Det gör mig däremot arg. Varför såg/ser de inte hur dåligt mamma mår? Varför frågade de aldrig sig själva hur det kom sig att jag satt på socialtjänsten och sa att mamma var elak mot mig i 6 år? Funderade de någonsin på om det var sant? Vad hade de väntat sig för svar av mina syskon när de frågade om mamma var snäll?

Och att socialtjänsten ska reagera lika mycket på fysisk som på psykisk misshandel. Skitsnack. Det gör de inte. Jag har sagt att mamma kallade mig dum i huvudet, att jag inte var värd någonting, att det var mitt fel att morfar dog, att hon skulle gasa ihjäl mig, att jag kunde hoppa från balkongen, att hon ska hämnas en dag för att jag pratat med socialen, att jag ska få tillbaka för allt jag gjort henne, att hon ska se till att jag aldrig kommer vara lycklig, att jag inte har någon rätt att prata med henne, att jag inte har någon rätt att se på henne, att jag aldrig har en chans att komma ut ur hennes hus, att jag är ful, att jag är äcklig, att jag är tjock, att jag har ett värde mindre än noll, att jag är psykiskt sjuk, att jag inte tillhör familjen, att jag ska dö, att jag ska döda henne, att allt är mitt fel, att jag aldrig är tillräckligt bra, att jag inte kan någonting, att jag inte får vara ivägen. . Jag kan hålla på i evigheter.
Men frågan jag ställer mig är: Varför gjorde de ingenting om nu psykisk och fysisk misshandel ska tas på lika stort allvar? Vem var det som sa att de inte skulle agera?
Förstår de som jobbar på socialkontoret att för varje gång de inte ingriper när barn faktiskt är misshandlade, psykiskt eller/och fysiskt, samtidigt säger att det föräldrarna/ föräldern gör inte " är tillräckligt" och/eller rätt?
I ett barns ögon får att inte göra någonting dessa konsekvenser, oavsett socialsekreterarens avsikter.