Bilderna visar att vi en gång hade varandra.

Jag vill slita bilderna på oss i stycken, sudda ut mitt ansikte, klippa itu kortet så att vi hamnar på varsin sida, bränna upp dem och säga att det är något som aldrig har hänt. Samtidigt som jag vill vrida tillbaka klockan till kortet togs, sätta upp det ovanför sängen, ha det sparat i mitt minne, titta på det hela tiden och minnas alla stunder vi hade tillsammans.
Men det gör ont att se bilder på oss tillsammans lillasyster, det gör ont i hjärtat att tänka på att jag lämnade dig i helvetet.
Hur kunde jag bara lämna dig där? Hur kunde jag? Hur kunde jag förstöra någonting som var så bra? Hur kunde jag göra så mot en människa jag älskade/älskar av hela mitt hjärta?


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

They say that time heals everything.

Den här bloggen handlar om att lära sig leva, aldrig ge upp och att hitta de små ljuspunkterna som gör livet värt att leva. Den handlar också om livet som misshandlad och hur man lär sig leva med en barndom som man helst vill glömma.

RSS 2.0