Inatt har jag sett min syster dö, jag har blivit knivhuggen, skjuten och fått höra att mina systrar aldrig mer vill se mig. 
Tack och lov var det ju bara drömmar men samtidigt skulle jag inte bli förvånad om mamma en dag skulle stå på min tröskel med en kniv i handen. Hon har gjort det innan och kan mycket väl komma att göra det igen, iallafall om hon ska hålla vad hon lovat.
Men det var inte drömmen om att mamma högg ihjäl min yngsta syster eller drömmarna där jag desperat letade efter gömställen innan hon sköt mig i ryggen eller högg mig i magen samtidigt som hon skrattande konstaterade att hon vunnit som påverkade mig mest. Istället var det drömmen där jag mötte min syster och fick höra att hon aldrig mer ville se mig som fick kalla kårar att leta sig upp längs ryggraden och varenda lycklig liten känsla att försvinna ur min kropp.