Imorgon är en av de värsta " för två år sedan" - dagarna som kommer i april. Jag kan den utantill, timme för timme. Jag vet precis vad jag gjorde vid vilket klockslag, minns vad jag hade på mig och vad andra hade på sig. Jag minns det där snöblandade regnet och dimman som låg över slätterna. Jag minns personalen på sjukhuset, läkarna som sprang fram och tillbaka. Allt.

Men det jag kommer tänka allra mest på är ändå personen som hjälpte mig. Jag sa att jag aldrig skulle glömma vad hon gjort och att jag kommer vara henne evigt tacksam - de orden håller jag fortfarande.