Dagens dikt.
Mamma spelar sin egen variant av fia med knuff med mitt krossade hjärta,
hennes väsande skratt ekar genom natten när hon hör mig skrika av smärta
Hennes knytnävar målar mig i grönt, gult och i alla vackra nyanser av blått,
hennes ord punkterar mitt hjärta som om hon skjutit med ett enda skott
Jag är så tacksam för att du tog min rädsla och för orden som skyddar mig varje dag,
men när vingarna inte vill bära spelar det ingen roll om jag kan stå emot hennes slag
Jag hoppas du förlåter mig och jag lovar att alltid vaka över dig från det vackra blå,
jag ska tända stjärnorna och se till att du får en liten lapp där jag skrivit tack och hejdå
Om du öppnar dörren i sommar när någon knackar lätt på din dörr,
kommer du se mig dansa över den blommande ängen som aldrig förr
Skriven den 28:e April 2009
hennes väsande skratt ekar genom natten när hon hör mig skrika av smärta
Hennes knytnävar målar mig i grönt, gult och i alla vackra nyanser av blått,
hennes ord punkterar mitt hjärta som om hon skjutit med ett enda skott
Jag är så tacksam för att du tog min rädsla och för orden som skyddar mig varje dag,
men när vingarna inte vill bära spelar det ingen roll om jag kan stå emot hennes slag
Jag hoppas du förlåter mig och jag lovar att alltid vaka över dig från det vackra blå,
jag ska tända stjärnorna och se till att du får en liten lapp där jag skrivit tack och hejdå
Om du öppnar dörren i sommar när någon knackar lätt på din dörr,
kommer du se mig dansa över den blommande ängen som aldrig förr
Skriven den 28:e April 2009
Kommentarer
Trackback
