Dagens dikt.

När mörkret kom lät jag lampan vara tänd, drog täcket över huvudet och väntade på dig
de mörka drömmarna jag hade om natten handlade endast om dig och mig
I en skör liten såpbubbla försökte jag hålla alla viktiga organ vid liv
mamma och pappa, vet ni att döden var ett av mina bättre alternativ?

Drömmarna om natten nådde till den där bristingsgränsen tillslut
men det var som att jag ville veta fortsättningen i en bok som tagit slut
Hörde du alla mina tårar som rann nedför min kind sådär lugnt och tyst?
visst var det du, pappa, som smög in till mig om natten utan att säga ett knyst?

Du talade i olösliga gåtor och rebusar och läste mellan mina rader
bad mig att hitta triss i ruter i en kortlek med 52 kort av spader
“Jag letade, gång på gång efter kärleken från er, även om endast hatet existerade
jag vet att jag inte fanns för er, att jag aldrig var någon ni prioriterade”

Natt efter natt pratade jag med änglarna där uppe och försökte få de att förstå
hur onödigt det var att ens försöka, när det aldrig skulle gå
Jag kämpade med att spela ett spel som jag inte klarade av
hur mycket jag än såg framåt så grävde ni min grav

Gång på gång försökte jag att välja livet som första val
ändå hamnade jag alltid på villovägar, och upptäckte att vägen till lyckan var för hal
Sprang runt i en mörk labyrint, dag som natt, utan någon antydan till slut
kände hur paniken växte inom mig medan jag letade efter vägar ut


Skriven 9:e September 2009


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

They say that time heals everything.

Den här bloggen handlar om att lära sig leva, aldrig ge upp och att hitta de små ljuspunkterna som gör livet värt att leva. Den handlar också om livet som misshandlad och hur man lär sig leva med en barndom som man helst vill glömma.

RSS 2.0