Dagens dikt.

Pappa, ibland önskar jag att jag kunde radera det förflutna
bilderna av det du gjorde mot mig sitter som fastgjutna
Pappa, jag drömmer mardrömmar om dig och mamma varje natt
var det du gjorde mot mig ditt sätt att säga godnatt?

Jag kommer aldrig sluta höra dina fotsteg utanför mitt rum,
aldrig sluta höra dig viska i mitt öra att jag är liten och dum.
Du trycker dina armar över min hals så att jag inte kan andas,
det svartnar framför ögonen, fantasin och verkligheten blandas.

Jag tittar på de självlysande stjärnorna i taket och håller nallen hårt i min hand,
jag brukar försöka blunda hårt och låtsas att jag är någon annanstans ibland.
De salta tårarna rinner ned för min kropp när jag förstår att jag inte har en chans,
när ingen ser brukar jag be till änglarna och säga att det vore bättre om jag inte fanns.

Vet du att jag brukar se dina mörka ögon framför mig när jag släcker lampan om natten?
jag brukar drömma att du håller mig under ytan och dränker mig i badkarets vatten
Jag känner fortfarande dina armar ligga över min hals och dina händer ta på min kropp
Pappa, hade du brytt dig om jag bett dig sluta och sagt stopp?

Skriven den 18:e April 2009


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

They say that time heals everything.

Den här bloggen handlar om att lära sig leva, aldrig ge upp och att hitta de små ljuspunkterna som gör livet värt att leva. Den handlar också om livet som misshandlad och hur man lär sig leva med en barndom som man helst vill glömma.

RSS 2.0