Dagens dikt.

Jag är stammis på socialkontoret
Det är där jag brukar hålla till
Men de säger alltid att jag måste hem
Även fast jag egentligen inte vill

De ringer min mamma
Berättar vad jag har gjort
Dagen efter är jag tillbaka
Med fem blåmärken och en lårkaka



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

They say that time heals everything.

Den här bloggen handlar om att lära sig leva, aldrig ge upp och att hitta de små ljuspunkterna som gör livet värt att leva. Den handlar också om livet som misshandlad och hur man lär sig leva med en barndom som man helst vill glömma.

RSS 2.0